300 WSM – en liten tuffing som slår hårt

Fv Hornady 180 grain Interbond, Sierra 150 grain Spitzer, Sierra 150 grain FMJ BT

300 WSM (Winchester Short Magnum) är den lilla hårdslående kalibern som presenterades redan år 2000 och som är den första i Winchesters WSM -serie.

Patronen har fått mycket stor uppmärksamhet på grund av dess konstruktion och framför allt prestanda, den är mycket lik storebror 300 WM och 308 Norma Magnum när det gäller anslagsenergi. Det är imponerade att en sådan liten patron som 300 WSM trots allt är, kan leverera så mycket energi som den gör - och det med cirka 10 procent mindre krut.

Den mindre mängden krut gör att - i alla fall jag - upplever den som mycket snällare att skjuta med än sin storebror 300 WM. Enda nackdelen som jag hittills kan se är att tyngre kulor tar upp för stor plats i hylsan så hastigheten blir lidande. Men jag har hört andra handladdare som med framgång laddat 200 grain kulor upp i farter mot 860 m/s vilket är cirka 60-70 m/s snabbare än en 30-06:a med samma kula. Duger inte det för att fälla allt vilt (utom kanske de största och allra farligaste) så säg?

Många köper en WSM-kaliber med motivering att ”den går ju tusan så mycket snabbare att repetera än t ex kaliber 30-06”. Men jag köper nog inte det till 100 procent. Jag tror personligen inte att man har någon större jaktlig vinst av de där hundradelarna man tjänar in på den kortare hylsan.

Den första serien - helt godkänd.

Precisionen är mycket bra, vilket min första serie visar. Förhållandena var minst sagt ruggiga när jag sköt in min nya Winchester Coyote. Snö, blåst och is på sandsäckarna, så jag kunde ha valt en bättre dag att skjuta in prärievargen på. Denna gång slog jag till lite stort när det gäller kikarsikte, en Zeiss Conquest 4,5-14x50 införskaffades och monterades med Warnes-fästen. Den lokala vapensmeden fick gå igenom hela paketet och ställa det vansinniga USA-trycket, nu behöver man inte äta spenat för att lyckas krama av ett skott.

Krut som jag har testat är som vanligt Normas utmärkta 204 och MRP, (nej, jag är inte sponsrad av Norma …) men varför krångla till det hela med annat fabrikat när jag inte tror det skulle tjäna precisionen något.

Åke på Norma föreslog mig att jag skulle vara ytterst noggrann i valet av kula. Skulle jag använda deras Oryx så skulle den inte ligga på maxfart utan lite lägre. Det hela låter rimligt och vem behöver max magnumfart till våra älgar, som i de flesta fall skjuts på avstånd under 100 m. Men blir det tal om långhåll så fastnar jag för Hornady 180 grain Interbond och 67,5 grain MRP vilket torde ge en hastighet på cirka 920-930 m/s i min långa Coyote. Anslagsenergin närmar sig 4 800 joule. Men till björn och vildsvin föredrar jag Norma Oryx 200 grain.

Vapnet och kalibern verkar ha en mycket bra egenprecision, så jag är väl tvungen att testa den även på fågel – om än med en viss motvilja. Kaliber 30 till fågel, jag bävar … Orsaken är också de positiva omdömena jag har fått om just 300 WSM till toppfågel, men här gäller det verkligen att tänka först och skjuta sen. En 150 grain HM kula går långt och är naturligtvis farligare än en 3,6 grain 222:a. Av helmantelkulor jag testat så ligger Norma 150 Grain nr 67651 och Sierra 150 Gr Game King FMJ BT bäst till precisionsmässigt. Jag har även gjort en het laddning av Sierra 150 Grain Spitzer, med 67,8 Grain N-204 toppar den lätt 1000 m/s. Den skjuter långt och framför allt mycket flackt.

JaktiDag återkommer med hur kalibern klarar sig ute i skogen.